Något jag har haft på min att göra lista länge är att åka till Island. Nu kan jag bocka av den punkten och får samtidigt lägga till en ny: Åka till Island på sommaren.
Istället för att som vanligt åka tolv timmar i en buss till fjällen för konferens blev det en flygtur på två och en halv timme till Island. Istället för att som vanligt inta sunkig vägkrogsmat på restaurangen som gud glömde klockan 18 låg vi och guppade i salt, alg- och mineralrikt 38 gradigt vatten samtidigt som det snöade och de flesta drack något från baren. En timme senare (lokal tid) intog vi utsökta läckerheter från havets skafferi tjusigt upplagt inne på en av Reykjaviks restauranger. Istället för att som vanligt vara tvingad att hålla sig på skidhotellet och skihotellbaren kunde vi ta en sväng i Nordens Partyhuvudstad nummoro Uno. Att det bara var torsdagkväll var inget som bekom islänningarna. Det kändes dock lite avigt att betala 1000 kronor för inträde till ett rockhak men man lärde sig snart att överslagsberäkna.
Fredagens förmiddag ägnades åt att ta en sväng på stan – i ett snöväder som var ett av de första på sässongen tydligen – och kolla in begivenheterna: En kyrka i betong med bra utsikt över stan, hus med korrugerad plåt i stället för träpaneler, färgglada hus och färgglada vattenposter, en och annan affär, en och annan bank, och en restaurang med val som val på menyn. Själv tog jag en Dagens slakt (Prey of the day) . Jag passade på att köpa mig en handstickad islandströja för att kunna smälta in bland lokalbefolkningen. Ja, även kidzen kör med islandströja. Dock i en modernare variant med huva.
Eftermiddagarna ägnades åt konferens och är inte lämpligt att återge i skrift på nätet men det var roligt det också. Innovativt, kan jag sammanfatta med. Det blev middag på en ny restaurang och en del softande i hotellobbyn efteråt.
Lördagen bjöd återigen på snöfall. Det hade snöat så pass att ett av målen för den rundtur i den Gyllene cirkeln jag bokat in mig på inte kunde nås med buss. Det hade kanske gått bättre om vi hyrt några av de förvuxna SUVar som verkade vara omåttligt populära bland Islänningarna att fräsa runt i. Vi fick i alla fall se det imponerande vattenfallet Gullfoss, äta en mumsig fårköttsoppa och se flera uppkast (uppsprut… utsprut… utbrott… eja[fjella jö]kulationer…) av den aktiva geysern Strokkur. Andra i gänget åkte på valsaffari men hade bara fått se lite ryggar på delfiner. Något annat jag skulle velat men inte fick se var ju lava. Röd, glödande och het. Better luck next time.
Sedan blev det konferens, middag och PARTY all night Reykjavik style. För en del inkluderade detta Surhaj, bjór og brennivín (Svarti dauði). Själv fick jag ett glas vin utsjälpt över mig av en yvig, trevlig och pratsam islänska som berättade en hel del om den islänska uttagningen till Melodi grand prix.
Klockan 04:00 gick bussen till flygplatsen så det var inte någon nämnvärd ide att gå och lägga sig innan dess. På planet hem hamnade jag brevid en herre från ett annat sällskap som inte riktigt hängt med i de islänska vikingarnas dryckesvanor. (Bara han inte spyr, bara han inte spyr.) Han satt hela resan framåtlutad mot stolen framför och försökte hela tiden – när han vaknade till – stänga av bildskärmen han lutade pannan emot. När han drucket fumlande, lyckats släcka skärmen lutade han återigen pannan mot samma skärm varpå den återigen tändes.
Att jag varit trött i en vecka skyller jag på jetlag.
