Bråvalla musikfestival 2014

Torsdag

Fröken E hade fått nys om att några artister hon gillar skulle spela på Bråvallafestivalen utanför Norrköping. Själv hittade jag en hoper band som jag tyckte det skulle vara kul att se och höra live. Efter lite dividerande och ångest över ålder, lera och allt som möööjligen skulle kunna gå åt helvete (nojigare med åren?) så blev det varsin tredagars-biljett med övernattning på ”Lugn och grön camping”.

Jag hade hört av en kollega att det tagit lång tid att komma fram till parkeringen förra året men av detta såg vi inget. Solen sken och man hörde att den första artisten dragit igång när vi parkerat och hoppat ur bilen. Kanoners, tänkte vi, de har kanske lärt sig från förra året men den tanken kom snart på skam när vi skulle gå in på campingen. Tydligen hade armbanden som skulle symbolisera att man betalt för att komma in på campingen tagit slut och vi fick tillbringa en dryg timme utanför. Alla höll sig dock glada och till slut kunde vi komma in. Arrangören heter FKP Scorpio och man kan undra om FKP är en förkortning av FucKuP. Det var redan mycket tält uppslagna men vi hittade en liten fläck ganska långt bort från festivalområdet (=lugn) men hyfsat nära ett gäng bajamajor, som visade det sig sällan var upptagna (=grön). Närmare festivalområdet var det inte lika ledigt när man behövde gå. Toapapper saknades dock alltid så det var man tvungen att ha med sig.

Sen såg vi Bring me the horizon, Ron Pope, Imagine dragons, Lewis Watson (E:s favorit), Lana del Rey och Iron maiden. Vi strosade runt och tittade på folk, kollade in hårfärger och klädstilar. Populärt på tjejerna var korta shorts och gummistövlar. Festivalmat och läckande luftmadrass provade vi också på.

DSCF0138

Mer bilder från Bråvalla 2014 har jag ->Här<-

 

 

Fredag

Förra året hade all betalning av mat etc. skett kontant. Detta ledde till extremt långa köer till några få bankomater på området. I år hade man löst det genom att använda chip på armbanden som man kunde fylla på pengar i. Det hade tydligen fungerat dåligt för några endagsbesökare men vi upplevde inte några problem. Förutom då man skulle fylla på förstås för då var det såklart kö.

Fredagen började med varmt väder och slappa i tältet. Sova så mycket som möjligt när det fortfarande var relativt tyst. (06:15 hördes endast en fågel annars var det ljud hela tiden i princip) Passade på att flytta bilen så det inte skulle bli så långt att kånka grejor när vi skulle åka hem. Det närbelägna SMHI hade ju varnat för regn men inte vad som komma skulle.

DSCF0216

När vi släntrade in på festivalområdet började molnen hopa sig och en stund senare började det ljunga. Rapparen Petter var i full gång tillsammans med Norrköpings symfoniorkester när det började regna. Vi drog oss in i ett större tält där Stu Larsen, en australiensare med gitarr, plötsligt fick se sin publik mångdubblas. Samtidigt som åskan drog rätt över området avbröt Petter sin spelning och blixten slog ner ut på campingen och skadade flera. En man fick tydligen 20-procentiga brännskador och hjärtrytmrubbningar. Det var inget vi hörde talas om förrän folk hörde av sig.

När Stu spelat färdigt gick Layla Foy upp på scenen. Regnet avtog och vi smet iväg för att lyssna till Linnéa Henriksson. Tyvärr hade hon ju inte den mängd publik publik hon förtjänade på grund av regnet. Konserten gjorde mig glad och rörd på något vis. Mitt i kom Lilla Namo och gästade.
Regnet höll sig lite avvaktande och det duggade lite senare på kvällen. Lerigt blev det hur som haver och speciellt där alla gick: vid in och utpassager och kring matvagnar.
Vi kikade på Daniel Adams Ray och lite på Passenger men tog sen en sväng till tältet för att kolla om det stod kvar och för att sätta på oss bättre kläder. Sen blev det Lite Clutch, The Kooks (uttalas tydligen med U), The Hives, Lite Mando diao (man måste ju äta också), Veronica Maggio, You me at six och en smula Mustasch.
The Hives var roliga att se live. För första gången i rockhistorien fick vi vara med om crowdsurfing på en ”sittande” publik. Jodå! Howlin’ Pelle älskar dessutom en sak mer än han älskar musik: Och det är Punk!. Spelningen med Veronica Maggio var fint ljussatt och bra på alla möjliga vis. Möjligen kunde hon ha bytt ordningen på de två låtarna i extranumret (och lärt sig texten på den senare) Jag har nu i alla fall förståelse för 11-åringar som spontangråter på One-directionkonserter. Håkan Hellström kom och sjöng i deras gemensamma duett. Stort jubel när alla förstod vad som skulle hända.

DSCF0302

Mer bilder från Bråvalla 2014 har jag ->Här<-

Lördag

Tråkvädret höll i sig. Vi chillade i tältet men kom till slut upp på fötterna halkade iväg i leran för att spana in de sköna punktjejerna i Tiger Bell som körde så de blödde. Lite käk och sen fika i ett av de stora tälten innan det var dags för Laleh. ”Sluta regna på mina kompisar” sa hon och bjöd på en fin konsert med dansare på scen.
Fröken E ville se Of mice and men, ett metalcore band från Californien, klädda i svart med svarta instrument mot svart bakgrund. Vi höll oss i bakgrunden när de uppmanade publiken att springa runt i ring (Circle pit) och crowdsurfa. Ett djälva ös jämfört med Laleh kan man lugnt påstå. Vi kikade en stund på Elliphant innan vi spanade in Bastille som hade lite lågt tempo mellan låtarna. Lite horisontalläge för en värkande rygg behövdes samt en tjockare tröja.
Offspring bjöd sen på alla låtarna från sitt album Smash samt en del roligt mellansnack. Så var det dags för den nya Jesus eller vad det var han kallade sig: Kaney West, som kanske tar sig själv på för lite stort allvar när han kallar sig tidernas största rocksjärna. Han inledde konserten med att ha nån form av mask på sig och stå i motljus så det kunde ha varit vem som helst egentligen. Dåligt inlyssnad på hans låtar kunde inte jag (eller så många andra runt ikring mig) sjunga med när det var mening att vi skulle sjunga med. Ett väldigt tryck var det i basen i alla fall; nästan fysiskt påfrestande. Kvällen avslutades med att 2/3 av Swedish House maffia (Axwell & Ingrosso) spelade dansmusik på den största scenen. DJsarna hade annars en egen scen men till maffiagossarna hade den inte räckt till kan jag förmoda. De avslutade med fyrverkerier men då låg vi redan nerbäddade eftersom vi inte var så sugna på att dansa.

DSCF0379

Sen var det bara att sova, plocka ihop och åka hem. Att komma ut från området med bilen tog rätt lång tid av någon anledning.

Mer bilder från Bråvalla 2014 har jag ->Här<-

This entry was posted in Foto, Musik and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*